Installation av brandspjäll i gipsvägg - en säkerhetsrisk?

Inom ventilationstekniskt brandskydd är kunskapsutbyte en central del, särskilt när det gäller styrning, installation och provningar. Ett område som ofta underskattas, men som kan få allvarliga konsekvenser, är hur brandspjäll installeras i förhållande till de konstruktioner de har testats och godkänts för. Hur uppstår dessa brister, och var ligger ansvaret? Är det montören som installerar brandspjället, VVS-konstruktören, eller beror det på att leverantören inte tydligt har informerat om de specifika testförutsättningarna? Dessa frågor är avgörande för att säkerställa både funktion och säkerhet inom ventilationstekniskt brandskydd. Låt oss gräva djupare i detaljerna! 

Gipsvägg som brandcellsgräns  

En vanlig brandcellsgräns i Sverige är en gipsväggkonstruktion som byggs med två lager gips om vardera 12,5 mm på bägge sidor om en stålregel (symmetrisk vägg). En gipsskiva som enskild produkt bedöms enligt en harmoniserad europisk standard EN 520 och klassificeras då utifrån ett antal tester som exempelvis Reaction to fire och hållfastighet. Skivans egenskaper klassificeras enligt EN 520, två exempel är typ A som är en normalgipsskiva och typ F, som är en förstärkt brandgipsskiva.  

Normalgipsskivan typ A är den skiva som i praktiken normalt används i gipsväggar inom Sverige. Det enklare utförandet enligt klassificeringen står normalgipsskivan typ A för som också har en lägre densitet till ett mer kostnadseffektivt pris än exempelvis en typ F-skiva. Vid brandpåverkan faller också typ A- skivan sönder tidigare än typ F-skivan som bibehåller sin integritet under längre tid. Klassificeringen av en enskild gipsskiva enligt EN 520 garanterar endast att skivan har vissa egenskaper, men hela väggkonstruktionens brandmotstånd måste testas enligt EN 1363-1 och EN 1364-1 för att erhålla ett brandmotstånd enligt klassificeringar som EI 30, EI 60, EI 120.  

Bilderna ovan visar på brandprovningar med endast 2 st. gipsskivor per väggkonstruktion (asymmetrisk) och skall inte jämföras med en symmetrisk konstruktion som standardkonstruktionen skall bestå av vid provning av brandspjäll. Vänstra exemplet är med 2 st. normalgipsskivor typ A som exponerats i endast 45 min. Den högra bilden är också en asymmetrisk konstruktion men med brandgipsskiva typ F som exponerats 90 min. Typ F-gipsskivan i detta fall är 2,9 mm tjockare i sitt utförande per skiva än typ A-skivan och kan därför inte jämföras helt. 

Ventilation genom gipsvägg  

Den mest förekommande brandcellsgränsen av gipsväggstyp utgörs alltså av normalgipsskivan typ A och har ett verifierat brandmotstånd enligt gipstillverkarens tredje parts provning. Om ventilationen bryter genom denna vägg så kan ett brandspjäll installeras för att upprätthålla väggens brandmotstånd genom att stänga. Förutsatt att spjället har verifierats i konstruktionen och uppnår samma eller större brandmotstånd.  

Brandspjäll  

För att brandspjället skall vara CE-märkt enligt den harmoniserade produktstandarden EN 15650 skall bland annat tredje parts provningar för spjällets brandmotstånd utföras enligt  EN 1366–2 där också hänvisningar görs till EN 1363–1 gällande en detaljerad specifikation hur en standardgipsvägg för spjällprovningen skall vara utförd.   

Väggen skall vara utförd med brandgipsskiva typ F om tillverkaren väljer att enbart prova enligt standardkonstruktionen i EN 1366–2. Standarden för brandspjällsprovning använder alltså en bättre vägg och med högre densitet än de väggar som idag används i praktiken, med gipsskivor som sitter kvar under större delen av provningsförloppet. Typ A-skivor kan börja falla bort så tidigt 15-20 min efter att branden direktexponerar respektive gipsskiva.  

Säkerhetsfråga i branschen  

Detta gör att spjället får dom bästa förutsättningar att klara brandprovningen hos tredjepart för klassificeringen EI då alla fyra gipsskivorna som skyddar brandspjället under provningen skall vara av typen brandgipsskiva typ F (EN 520). Dessa skivor har ett alltså mycket bättre brandmotstånd än normalgipsskivan typ A som typiskt används i våra byggnader idag. Här kan det finnas stor risk för oförväntad ökning av värmeledning till den oexponerade sidan av brandcellsgränsen via brandspjället om det inte skyddas på samma sätt som i provningen med typ F-gipsskivan. Man vet alltså inte brandspjällets prestanda installerat i en lägre gipsdensitet som normalgips typ A. 

Detta skulle kunna leda till att brännbart material på den oexponerade sidan antänds snabbare, eller att utrymningen försvåras på grund av snabbare temperaturhöjning än väntat. Brandmotståndet är beroende av vilken konstruktion som det specifika spjället har, exempelvis spjällbladets placering och ingående isolermaterial men i allra högsta grad också den typ av gipsskiva som spjället installeras i. Till detta tillkommer en eventuell efterlagning, tätning där allt verifieras som ett sammanhängande system för att vara en CE-godkänd lösning.  

Behovet av specifika brandprovningar – säkerställer vi rätt installationsbrandskydd? 

Utmaningarna är många när det gäller installationsbrandskydd och kräver ständigt nya specifika brandprovningar på grund av varierande byggnadskonstruktioner. Men i detta fall är omfattningen av alla installationer där brandspjäll installerats i en sämre gipskvalitet (typ A) än vad spjället troligen verifierats och provats för väldigt stor. Det är mindre sannolikt att typ F-gipsskivor skulle börja installeras på grund av ett brandspjäll kräver det, dels på grund av det skulle driva högre kostnader men även eventuella produktionstekniska utmaningar.  

Brandspjäll testas under standardiserade förhållanden, men dessa tester speglar inte alltid den vanligaste byggpraxisen. Brandspjäll monteras ofta i väggar med typ A-gipsskivor, men om specifika brandprovningar för denna konstruktion skulle saknas. Vet vi egentligen hur de presterar under verkliga brandförhållanden då? 

Om spjällen testas i andra konstruktioner än de som används i praktiken, finns en risk att prestandan överskattas och att brandsäkerheten påverkas. Att införa provningar som bättre speglar verkliga installationer skulle kunna minska risken för olyckor och ge branschen tydligare riktlinjer. 

Men varför är denna information så svår att få tag på? Idag finns detaljerna främst i provningsstandarder, vilket gör att kunskap om kritiska skillnader inte alltid når ut till dem som behöver den. Är det dags att branschen ställer högre krav på testmetoder och transparens?
Illustrationen ovan visar flexibiliteten hos brandspjället CRS och dess CE godkända installationsmöjligheter.

Vi på Swegon levererar brandskydd med stor flexibilitet och många installationsmöjligheter för att kunna uppnå ett korrekt CE-godkännande, det skall vara lätt att göra rätt.  Om du vill ta en titt på vårt brandskyddssortiment - klicka här.